jag vet inte hur jag borde känna.
vad fan gör man när ingenting känns värt?
jag tänker inte börja whina utan jag håller mig till facts.
jag vet inte vad som är rätt och fel.
jag tänker för mycket och läser för mycket skit på internet.
jag känner mig som världens jävla monster.
jag kanske gör en stor sak av nått jättelitet. det gör jag.
men ska jag behöva känna mig dum för det?
jag sitter och lipar och kan inte prata om nånting utan att bli emotionell.
förstår inte hur kroppen klarar av att producera så mycket tårar. hah.
HEY JAG SOM ALLTID SKRATTAR ÅT ALLA SOM MÅR KASST OCH GÖR ALLDELES FÖR STOR SAK AV DET OCH TJATAR OM DET JÄMT OCH INTE HÅLLER NÅNTING INNE.
den här veckan har varit hemsk och allt jag vill göra är att lägga mig ner och ligga kvar tills jag vet inte vad.
att det gick att känna såhär visste jag inte och jag trodde inte jag skulle reagera like this. absolut inte. jag var stark i måndags och trodde att styrkan skulle finnas kvar men nu finns fan ingenting. INGENTING.
"det är nya tag som gäller nu." "gräv inte upp och grubbla inte över det som har varit." "det blir bra snart." mmm yeah. i love it. kroppen är ett fucking jävla mysterium och jag är maktlös.
im sorry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar